maddisz

Såå, nu är man opererad och allt för första gången.

Dagen igår började med att jag fick duscha med en speciell svamp som rengjorde huden ordentligt så att man blev fin till operationen.
Sen när man kom dit fick man vänta rätt länge, sen kom de och fråga om rätt person nummer (det gjorde de säkert 4-5 ggr innan operationen) sen fick man byta om till nån sjukhusklädsel. När jag höll på att byta om kom en sjuksköterska och bad mig skynda mig ( men hallå! de hade nyss gett mig kläderna ju!)
Sen fick man lägga sig på en brits, då börja en att tvätta knät och göra de iordning (de fråga säker 4-5 ggr om de va rätt knä oxå så att de inte gick in i fel) två stycken (en var läkarstudent) började med att sätta på såna saker som mäter hjärtat osv, och så skulle de leta efter en bra blodådra att sätta droppet i. Men de satt för djupt i armvecken så de tog på ovansidan av handen, läkarstudenten skulle göra det, men eftersom ådran satt djupt så ville han inte försöka om det inte skulle gå bra. Men stack gjorde dem, sen funkade inte droppet, så de fick ändra på den i ådran så att den inte satt mot ådrans vägg, ont, och sen efter att de satt fast den på nytt så kunde ja inte böja fingrarna eftersom *tajpet* satt typ över dem.
Efter ett tag blev man inrullad i operationssalen, och då fick man en syrgas för att fylla upp lungorna med ren syre, och så gav de någon spruta med nått medel som gjorde en yr i huvudet.
Har ni någon gång varit full och försökt fästa blicken på något men det bara glider iväg? Jag föröskte kolla på lampan i taket, men den liksom bara gled i väg hela tin.
Sen när man skulle få medlet som söver en, så sa dem att det kunde göra lite ont, att det svider lite. Eller hur det gjorde! Det gjorde riktigt ont, stackars min handled!
Sen när jag först vakna minns jag inte så mycket, jag vet att de flytta mig från operationsbritsen till en annan säng. Och att de frågade om det gjorde ont i knät osv. Mycket mer kommer jag inte ihåg. Sen vakna man sakta till liv i uppvakningsrummet, och först var man helt snurrig men det släppte efter ett tag. Sakta, sakta höjde de ryggen på sängen så att man sakta fick känna av om det gick att sätta sig upp. Till slut efter nån timme fick man fika, bulle och saft. Faktiskt goa bullar :D hehe.
När jag skulle på toa så rullade de sängen hela vägen fram till toa dörren, så typ två steg in och två steg ut var allt som behövdes. Det kändes som knäna skulle vika sig, men de höll och kändes helskumt, rikitgt tungt i det opererade knät.
När man hade fikat, varit på toa (att äta och kissa var obligatoriskt om man skulle få lämna uppvaket och åka hem) och pratat med läkaren som sa hur det hade gått unedr operationen fick man lov att börja ge sig hemåt.
När jag kommit ut för att byta om till mina egna kläder, så började det snurra i huvudet, trodde jag skulle svimma av. Pga det hämtade en sköterska en säng och rullade in mig på uppvaket igen så att jag fick hämta lit nya krafter, fick druvsocker av en sköterska oxå. De sa de va lite konstigt för jag hade ju varit uppe och gått innan, (mm lr hur, ca fyra steg när jag var på toa, kallar dem de uppe och gått?) Men det var inget ovanligt heller. Men sen fick jag åka rullstol ner till bilen när jag hade piggnat till helt :)

Felet med knät var att en bit av slemkapsel lr nått hade vikit sig i knät, och det kunde kännas precis som om det vore menisken, det kan ge samma smärta osv. Men det tog de bort, så nu ska det ju inte göra ont mer sen efter jag haft min rehablitering. Men jag hade haft en spricka i menisken, men den hade läkt av sig själva. Men vad skönt att det inte var mer allvarligt än så.
Läkaren sa till och med att efter rehabliteringen var jag fri att göra vad jag ville med knät ;) innan var han inte glad om jag skulle fortsätta med fotbollen eller så. Men det var ju ingen värre skada som tur va.


Hejhopp det var nog det mesta :)
Nu orkar jag i alla fall inte skriva mera
Puss och kram <3