En.
Jag vet precis vad jag ska skriva, har allt formulerat i huvudet. Alla meningar är redan skapta, jag har format dem för att passa in. Allt är redan uppbyggt, nu ska det bara skrivas ner.
Men när man börjar skriva så försvinner allt, allt man tänkt igenom är borta. Kvar finns bara enstaka ord som inte leder någon vart. Om de orden skulle skrivas ner för sig själva så skulle det bara se förvirrande ut.
Det man tänkt blir inte så, man tycker gud va bra! Men det är borta lika fort igen. Ingen annan än man själv har fått se dessa glömda meningar. Det var något man ville dela med sig av, men det var antagligen inte meningen att andra skulle få höra.
Lika bra att komma på något nytt att skriva när man ändå sitter här, men det blir aldrig detsamma.
Men när man börjar skriva så försvinner allt, allt man tänkt igenom är borta. Kvar finns bara enstaka ord som inte leder någon vart. Om de orden skulle skrivas ner för sig själva så skulle det bara se förvirrande ut.
Det man tänkt blir inte så, man tycker gud va bra! Men det är borta lika fort igen. Ingen annan än man själv har fått se dessa glömda meningar. Det var något man ville dela med sig av, men det var antagligen inte meningen att andra skulle få höra.
Lika bra att komma på något nytt att skriva när man ändå sitter här, men det blir aldrig detsamma.
Kommentarer
Trackback
